Klicka här för att se avsnittet (finns tillgänglig fram till 10 februari)

Säsongens första program skulle handla om vilka krav det finns att tillhöra en kultur. Under brainstormingen (i min hjärna) för att snappa upp idéer till en sketch dök ordet ”kravmärkt” upp. Tänk om det fanns märkning av vilka som är döva på samma sätt som ekologiska varor kontrolleras och märks!

Dessa tankebanor förde mig till en restaurang där jag kunde behandla det underbart känsloladdade ämnet mat. Mat är kulturbärare, eller som Jonathan Safran Foer beskriver det i en bok: ”För henne är maten inte mat. Den är fruktan, värdighet, tacksamhet, hämnd, glädje, förödmjukelse, religion, historia – och givetvis kärlek.” Jag kom till ett möte mellan en hormonstinn gravid restauranggäst och en stackars kypare.

För att skapa en realistisk miljö så blev kyparen hörande – eftersom i princip alla kypare i vårt avlånga land är hörande och inte kan teckenspråk. Men hur skulle jag kunna alstra en laddad dialog mellan en hörande kypare och döv restauranggäst? Att filma en konversation via penna och papper skulle inte vara särskilt spännande visuellt. Då dök den döva restauranggästens hörande kompis upp!

Det blev en praktisk lösning. Vi kunde filma kyparen i närbild medan han pratar och även filma restauranggästen i närbild när hon tecknar och använda den hörande kompisens ”taltolkning” som dubbar teckenspråket. På så sätt skapade vi en trovärdig situation med närbilder utan att vara tvungen att filma sketchen i helbild där flera personer måste synas.

En grej som kom med i sketchen som inte står i manus är när den hörande kompisen taltolkar den döva gravida kvinnan när hon tecknar ”galna kalv-sjukan”. Den hörande kompisen säger då ”Galna ko-… kalv-sjukan” och detta behöll vi eftersom det förtydligar den döva kvinnans ordlek.

Edit: Har precis sett sketchen på TV och Play och SVT har gjort några tabbar med textningen. En replik missas och text-tv har översatt ”galna ko-sjukan” när det ska vara kalv…